När ångesten kryper fram

Jag känner hur det blir svårt att andas. Det är som om någon trycker en kudde mot ansiktet, för att kväva mig.
Tårarna bränner bakom ögonlocken och bara riner nedför kinderna.
Jag kan inte andas längre, allt försvinner, orkar, kraften, livsviljan.
Allt bara försvinner, som i ett andetag.
Kroppen skakar och skakar, det verkar inte finnas något stopp.

Varför ska allt vara så jävla svårt? Varför ska det vara så jävla svårt att förstå?
Varför ska jag känna så som jag gör? Jag hatar allt just nu!



Kommentarer
Postat av: Linda

Sluta, låter ju deprimerande!

2008-06-24 @ 20:54:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0