Kvävd

Andningen blir tyngre, det är som om någon har tagit all luft som finns att andas för mig.
Det är tungt, det är jobbigt.
Benen skakar, händerna darrar. Det finns inget slut. I alla fall inget som jag kan se.
Magen vänder ut och in på sig, jag får inte ner en matbit.
Panik över att jag inte kan andas ordentligt. Andningen blir korta andninger.
Jag blir yr i huvudet. Händer och näsa domnar bort. Vad ska jag ta mig till?

Jag säger åt mig själv att lugna ner mig, sakta men säkert kommer andningen tillbaka.
Den ersätts av häftig gråt istället... Tårarna rinner ner för kinderna.
Till slut är min ork borta, jag orkar inget. Stirrar tomt in i väggen och allt är bara blankt,
Inga tankar som rör sig, jag hör inget och jag glömmer tid och rum



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0